Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klämde klämt, pres. klämmer
klämm·er1skada sig genom klämning
med.han råkade klämma sig när han stängde bakluckanklämma sigsedan 16032vanligen med partikel, t.ex.fram, igenom, in
komma (fram) trots trängsel eller annat hinder
hon lyckades klämma sig igenom öppningen i staketetklämma sig igenom (ngt), klämma sig fram/insedan åtm. 1995