Svensk ordbok 2009, webbversion

klämm`a sig verb klämde klämt, pres. klämmer klämm·er1skada sig genom klämning med.han råkade klämma sig när han stängde bak­luckanklämma sigsedan 16032vanligen med partikel, t.ex.fram, igenom, in komma (fram) trots trängsel eller annat hinder hon lyckades klämma sig i­genom öppningen i staketetklämma sig igenom (ngt), klämma sig fram/insedan åtm. 1995